O jag kommer aldrig glömma känslan, det är verkligen något av det bästa som hänt mig att Buffe fick flytta till oss. Jag har inte haft katt tidigare och innan han kom hade jag längtat efter att få skaffa katt i mer än 8 år, men jag fick inte skaffa det när jag fortfarande bodde hemma. Så älskade hjärtat var mer än efterlängtad när det äntligen blev bestämt att han skulle få flytta hem till oss. Jag glömmer heller aldrig hur nervös jag var innan jag ringde till dig Ingrid men hur all nervositet släppte så fort jag hörde din varma och vänliga röst o det bara kändes helt rätt. ;)
Är så oerhört tacksam att vi fick förtroendet att ta hand om Buffe.
Tänk att han var så liten då, vad mycket som händer på första året. Skulle vilja berätta om alla speciella saker Buffisen har för sig men det är så många små pärlor så man vet inte riktigt var man ska börja nu när man verkligen lärt känna honom under det här året både genom små hyss och kärleksförklaringar. Men för o nämna några favoriter är det hans stil när han kommer fram till en och sträcker sig upp så långt tassarna når och vill ha gos vilket händer flera gånger varje dag. Sen har han en väldigt rolig och bestämd stil när han kommer mitt i natten o dunsar ner o ska ligga på precis samma fläck varje natt o sova precis intill mattes kudde med huvudet nära mattes kind o ibland ska man ligga o krama hans tass. Sen är han en riktig jamare som pratar med oss här hemma om ditten o datten - med sin otroligt gulliga stämma. Han är också en riktig tvättkompis med Vinnie o pysslar alltid om henne. När vi var på besök hemma hos mina föräldrar o hon inte hittade oss andra på övervåningen o ropade sprang han med ilfart till hennes undsättning. Sötisen! Han är också en riktig slickepott allt so moftast när man sticker fram en hand! Ja jag skulle kunna fortsätta i evighet. För oj vad jag (husse också) älskar vår Buff o allt som hör honom till. Visar lite bilder nedan från första dagen Buffe kom till oss. Ska föröska mig ut o fota lite nya bilder imorrn o mdet är fint väder ute.
Lite jam efter mamsen o urmatte var det i början
när vi åker hem med dig i bilen tills du slocknade på rygg
Slocknar även helt coolt i denna pose
efter att ha utforskat lägenheten när vi hade kommit hem
Ja tänk att du var en sån liten parvel då jämfört med nu
även om du var större än de flesta andra "kattungar"
Bustroll!
7 kommentarer:
Jag känner så väl igen det du skriver. Jag har alltid älskat djur väldigt mycket men fick inte heller ha katt när jag bodde hemma. Det var inte förrän 2005 som det passade med katt för mig och sambon. Jag minns all spänning och förväntan efter att vi varit och hälsat på lille Lukas första gången. Jag var hispig i flera veckor och kunde inte tänka på någonting annat! Hur mycket denne brune ragdollkille (och senare även hans syster och far) har berikat vårt liv går inte att beskriva i ord!
Puss till Buffe på jubileumsdagen!
Kram Karin
Känner verkligen igen det där. Jag minns när jag själv var kattunge. *minns* Vilken tur att han hamnade hos snälla människor. *tass*
Det som är så underbart är att detta bara är början på att lära känna Buffe! Han kommer bara att forsätta utvecklas i sin personlighet och ge er ännu fler minnen och "små pärlor" och blicka tillbaks till senare!! :)
Buffe har säkert lite sköna minnen om er också som han ligger och fnissar åt när ni inte ser! :) Fast mest är han nog lycklig över att han har fått komma och bo sitt första år i världens bästa hem! :)
Kramar i massor från
Zeke, Texas, Hajen med matte
Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om Buffes första år hos er Sandra!
Du anar inte hur glada vi är att Buffe bor just hos er och Vinnie. Han kunde definitivt inte fått en bättre familj. Hoppas att ni får fortsätta samla många gemensamma, mysiga minnen tillsammans :-)
Tass och Kram till er alla på årsdagen!
Urmatte och familjen
Åh man verkligen förstår hur älskade Buffe är! Underbar berättelse!!
Kram Maria
Vilken underbar berättelse. Och det är så roligt att följa Buffe.
Och det blir ett alldeles särskilt minne då man får hem en lite kattunge.
Kram kram från Lena o missarna.
Så kul att läsa om honom.
Gosnosen
OCh tänk att dom varit sådär små en gång i tiden. *ler*
Skicka en kommentar