En av de sista bilderna som togs på älsklingen
Nu har det gått ungefär en månad sen Ludde fick somna och känslorna är blandade. Vissa dagar skjuter jag det ifrån mig och oftast på dagarna löper livet på som vanligt och oftast helgerna men vissa särskilt kvällar kryper det inpå en som ett nyp i hjärtat och känns så fruktansvärt ledsamt och tungt. Visst vet jag att det var för hans bästa och att han var trött. Men det gör verkligen inte saknaden mindre efter hans goa tassar, mjuka panna o nos och allt det andra underbara som var Ludde.
Det är fortfarande både overkligt men samtidigt en smula verkligare än förut. :´(
